Att "alltid" stå bredvid...
Tänkte skriva ett åsiktsinlägg som jag har funderat på ett tag nu. Nämligen om hur det är att alltid vara den som ”står på sidan” vid träningar, tävlingar, uteritter osv. Personligen har jag väldigt mycket erfarenhet av detta av väldigt förklarliga skäl, jag har ingen ponny/häst. Eddie då? kanske ni tänker då? Jo tyvärr så äger jag inte honom och har därför ingen rätt att göra allt det där ”alla” andra gör.
Turligt nog så har jag fantastiska vänner som låter mig följa med på tävlingar osv. Där kan jag utöva ett av mina andra stora intressen förutom ridning, dvs. fotografering.
Men i längden blir det faktiskt lite jobbigt för mig att ta ”den där” rosettbilden för sjuttio elfte gången efter avslutad klass. Inte för att jag på något vis missunnar dom rosetterna, för jag om nån vet hur dom kämpar vardagligen och att dom inte precis har lätta ponnyer/hästar som man bara kan styra runt utan snarare tvärt om.
Detta gäller faktiskt inte bara mina vänner, utan för mig kan det vara jobbigt att se ”vem som helst” som fått en rosett eller bara genomfört en fin runda och verkligen visar sin glädje. Vid sådana tillfällen kan det nästan komma tårar i mina ögon. Av ännu en enkel anledning: Jag vill också! Jag vill också vara den där personen som går galoppera ärevarv, ta rosett bilder och visa alla att man faktiskt också är att räkna med. Jag tror inte det här egentligen grundar sig i avundsjuka, eller jo kanske lite. Utan mer att jag faktiskt lyckats komma ut på tävlingsbanorna med Eddie också nu, och märkt att vi oftast inte har mycket att säga till om mot vässade privatekipage. För mig är ju Eddie världens bästa ponny varje dag, på eller av tävlingsbanorna spelar inte så storroll. Vi kan ta en mysig skogstur eller vi kan få det där perfekta språnget på en hoppträning, det kan gå dåligt, jag kan ramla av eller misslyckas totalt, men han är ändå ALLTID bäst för mig. Det jag vill komma till är nog att det vore så skönt att bevisa för folk på tävlingsbanorna att vi också är att räkna med och inte ”bara ett segt ridskoleekipage”. För det skulle allt vara lite kaxigt att lyckas med någonting nästan ingen egentligen tror vi kan lyckas med, knappt så jag vågar tro det själv innan vi lyckats.
Det är inte precis lätt att tävla ridskoleponny har jag insett under de lite över ett år vi tävlat. Allt ska stämma så mycket mer, man måste planera och fixa så det passar in i verksamheten, man kan inte ha den utrustning man vill och man kan inte åka på vilka tävlingar man vill när man vill.
Vet inte hur jag ska förklara det riktigt, men jag är trött på att höra om alla dressyr/hopp/terrängträningar för olika tränare som jag aldrig kommer få möjlighet att testa. Nu den här perioden på året är det ju vanligt att man kanske åker och badar med hästen, eller åker på bete, eller helt enkelt en så ”simpel” sak som att ha klänningsfotografering. Inget av det kan jag uppleva själv, visst jag kan ju stå på sidan och fota. Men sen när jag kollar på bilderna inser jag ju att jag egentligen så himla gärna vill vara den personen på bilderna och inte ”bara” den som står på sidan och förevigar ögonblicken.
Slutligen så tror jag att vore Eddie min skulle det inte vara lika viktigt att tävla. För då skulle vi kunna göra allt det där andra som jag faktiskt egentligen är mer intresserad av, typ rida på härliga barbackaturer över fält, rida och bada och kanske prova ett pass på terrängbanan. För trots allt är jag nog inte en tävlingsmänniska på riktig, vilket jag grundar i att jag är absolut aldrig beredd att ge upp min bästa vän för att få tävla, och resultaten kommer egentligen aldrig att vara så viktiga, men visst vore det kul att i alla fall NÅNGÅNG få visa upp på tävling hur bra det faktiskt är på träning. Dock får jag nog leva med den vetskapen att han helt enkelt är bäst för mig oavsett vad andra tycker, tror nämligen inte vi hinner visa så bra resultat innan vår tävlingstid är över. Han fyller ju ändå 19 i år och jag fyller 18, vår tid rinner ut för snabbt, hade vi varit yngre och läget sett lite annorlunda ut. Vet jag att vi hade kunnat prestera fina resultat på banorna och då kanske det hade varit viktigare för mig ….
Nu vill jag bara bevisa för alla att vi också duger och att Eddie visst är en fin och underbar ponny som jag vet att han är. Samtidigt som jag skulle vara nöjd med att bara få rå om honom som min egen också.
Missförstå mig inte nu, fotografering är kul, och ett av mina största intressen förutom ridning. Men jag vill somsagt också få uppleva dom där fina stunderna som jag brukar fånga på bild.
Turligt nog så har jag fantastiska vänner som låter mig följa med på tävlingar osv. Där kan jag utöva ett av mina andra stora intressen förutom ridning, dvs. fotografering.
Men i längden blir det faktiskt lite jobbigt för mig att ta ”den där” rosettbilden för sjuttio elfte gången efter avslutad klass. Inte för att jag på något vis missunnar dom rosetterna, för jag om nån vet hur dom kämpar vardagligen och att dom inte precis har lätta ponnyer/hästar som man bara kan styra runt utan snarare tvärt om.
Detta gäller faktiskt inte bara mina vänner, utan för mig kan det vara jobbigt att se ”vem som helst” som fått en rosett eller bara genomfört en fin runda och verkligen visar sin glädje. Vid sådana tillfällen kan det nästan komma tårar i mina ögon. Av ännu en enkel anledning: Jag vill också! Jag vill också vara den där personen som går galoppera ärevarv, ta rosett bilder och visa alla att man faktiskt också är att räkna med. Jag tror inte det här egentligen grundar sig i avundsjuka, eller jo kanske lite. Utan mer att jag faktiskt lyckats komma ut på tävlingsbanorna med Eddie också nu, och märkt att vi oftast inte har mycket att säga till om mot vässade privatekipage. För mig är ju Eddie världens bästa ponny varje dag, på eller av tävlingsbanorna spelar inte så storroll. Vi kan ta en mysig skogstur eller vi kan få det där perfekta språnget på en hoppträning, det kan gå dåligt, jag kan ramla av eller misslyckas totalt, men han är ändå ALLTID bäst för mig. Det jag vill komma till är nog att det vore så skönt att bevisa för folk på tävlingsbanorna att vi också är att räkna med och inte ”bara ett segt ridskoleekipage”. För det skulle allt vara lite kaxigt att lyckas med någonting nästan ingen egentligen tror vi kan lyckas med, knappt så jag vågar tro det själv innan vi lyckats.
Det är inte precis lätt att tävla ridskoleponny har jag insett under de lite över ett år vi tävlat. Allt ska stämma så mycket mer, man måste planera och fixa så det passar in i verksamheten, man kan inte ha den utrustning man vill och man kan inte åka på vilka tävlingar man vill när man vill.
Vet inte hur jag ska förklara det riktigt, men jag är trött på att höra om alla dressyr/hopp/terrängträningar för olika tränare som jag aldrig kommer få möjlighet att testa. Nu den här perioden på året är det ju vanligt att man kanske åker och badar med hästen, eller åker på bete, eller helt enkelt en så ”simpel” sak som att ha klänningsfotografering. Inget av det kan jag uppleva själv, visst jag kan ju stå på sidan och fota. Men sen när jag kollar på bilderna inser jag ju att jag egentligen så himla gärna vill vara den personen på bilderna och inte ”bara” den som står på sidan och förevigar ögonblicken.
Slutligen så tror jag att vore Eddie min skulle det inte vara lika viktigt att tävla. För då skulle vi kunna göra allt det där andra som jag faktiskt egentligen är mer intresserad av, typ rida på härliga barbackaturer över fält, rida och bada och kanske prova ett pass på terrängbanan. För trots allt är jag nog inte en tävlingsmänniska på riktig, vilket jag grundar i att jag är absolut aldrig beredd att ge upp min bästa vän för att få tävla, och resultaten kommer egentligen aldrig att vara så viktiga, men visst vore det kul att i alla fall NÅNGÅNG få visa upp på tävling hur bra det faktiskt är på träning. Dock får jag nog leva med den vetskapen att han helt enkelt är bäst för mig oavsett vad andra tycker, tror nämligen inte vi hinner visa så bra resultat innan vår tävlingstid är över. Han fyller ju ändå 19 i år och jag fyller 18, vår tid rinner ut för snabbt, hade vi varit yngre och läget sett lite annorlunda ut. Vet jag att vi hade kunnat prestera fina resultat på banorna och då kanske det hade varit viktigare för mig ….
Nu vill jag bara bevisa för alla att vi också duger och att Eddie visst är en fin och underbar ponny som jag vet att han är. Samtidigt som jag skulle vara nöjd med att bara få rå om honom som min egen också.
Missförstå mig inte nu, fotografering är kul, och ett av mina största intressen förutom ridning. Men jag vill somsagt också få uppleva dom där fina stunderna som jag brukar fånga på bild.
/Jossan
Work in progress
Det går framåt lite iaf, nu har jag lärt mig nått mer som snabbar upp redigeringen otroligt mycket. Så bara en klass kvar från lördagen på söderhamnshoppet nu. Funderar på att gå upp i tid imorgon och göra klart så jag kan börja på nästa tävling (som sagt det tar aldrig slut).
Nu ska jag iaf kolla på Pretty little liars senaste avsnitt och låta datorn jobba lite självständigt under tiden.
/Jossan
Timmarna bara flyger förbi
Lägger verkligen ner all min lediga tid på att få klart bilderna från söderhamnshoppet nu så jag kan åka till Delsbo och fota deras ponnymeeting i helgen. Tyvärr ligger jag ruskigt mycket efter med tidigare bilder också.
Vilket resulterar i att bloggen blir lidande och jag är verkligen ledsen för det!
Men idag fick jag ÄNTLIGEN rida på Eddie igen, det blev ett dressyrpass på banan. Han brukar ju vara lite jobbigt när jag inte ridit dressyr på honom på ett "tag" (nu snackar vi förmodligen över en månad). Men idag var han faktiskt riktigt överförväntan duktig. Sen att det inte är på topp första passet efter ett sånt uppehåll kan jag ju verkligen förstå och att vi då inte hade nån tränare med som kunde hjälpa till att korrigera gjorde ju att det inte precis blev ett av våra bästa pass men inte heller ett av våra sämre. Dock fick jag nästan glädjetårar bara av att få sitta på hans rygg igen..
Det spelar ingenroll hur det går oftast, för han är alltid bäst och vackrast i mina ögon!
Finns måååånga fler bilder men antar att ni får se dom en annan gång.
/Jossan
Sneekpeak från terrängbanan!
Åh vad kul det var och fota där alltså! Nu kommer dom vanliga hoppträningarna inte alls bli kul efter det här. Precis som jag trodde innan så blev jag även ännu mer sugen på att hoppa där själv... Just nu vill jag inget hellre än redigera alla bilder därifrån, men tyvärr har jag massor med tävlingsbilder som MÅSTE bli klara innan.
Va säkra på att detta blir förmodligen första terräng bilderna ni ser här, men inte dom sista!
/Jossan
Mot terrängbanan!
Nu sitter jag i bilen med Hanna påväg till terrängbanan i Delsbo (eller typ i Delsbo iaf). Blir första gången hon hoppar där med Napiladen och första gången jag är där överhuvudtaget.
Napilad aka "Spöket"
Tyvärr är inte Eddie med denna gång även om jag är säker på att både han och jag skulle uppskatta det väldigt mycket. Istället får jag som vanligt stå på marken och ägna mig åt fotografering. Men det är ju inte heller så tråkigt då jag tycker det ska bli kul att få testa att fota terräng. Har sett bilder därifrån och det är så fint!
Drömmen vore dock som sagt att få hoppa där med Eddie men aja det får vi ta en annan gång.
/Jossan
Badar med Diskett!
Bilder från i tisdags när jag och Stina gick och badade med Diskett. -Denna gång var vattnet inte alls nå läskigt tyckte Diskett så hon gick i på en gång. Så duktigt ponny så, hon verkar tycka det är super kul att bada dessutom. Bilderna är såklart fotade av Stina.
/Jossan
Hos Lovisa del 3 - Jag rider Snövit!
Det här är sista delen jag tänker lägga upp från det här tillfället, då det kanske blir tråkigt att bara se detta. Här har vi då bilder på när jag rider Snövit som är Lovisas ponny, somsagt är hon väldigt speciell och är fortfarande ganska imponerad över hur duktig hon var när jag red.
/Jossan
/Jossan
Hos Lovisa, del 2
I den här delen blev det bilder från när Tilde och Lovisa rider Snövit.
/Jossan
Tilde och Pajaz, Hos Lovisa, del 1
I förrgår efter att jag badat med Lovisa, Olivia och Tilde tillsammans med hästarna (inlägg om det kommer) så åkte jag hem till Lovisa och kollade när dom hoppade. Eftersom det blev ganska många bilder kommer jag dela upp dom i några inlägg så det inte blir så långt. Nu i första delen är det bilder på Tilde och hennes ponny Pajaz som jag faktiskt träffade när jag hjälpte till på ridläger förra året, dom har dessutom blivit superduktiga sen dess!
Även jag fick prova att rida Pajaz och värma upp han till Tilde. Det var riktigt kul även om det inte gick helt klockrent så var det klart godkänt för att vara första gången. Vi tillomed provade att skutta lite hinder och ja det såg nog inte så där jätteproffsigt ut men jag blev inte rädd/osäker som jag fortfarnade kan bli ibland i hoppningen iaf. Fanns inget att va rädd för heller då Pajaz är supersnäll om än lite busig ibland. Tyvärr fastnade inte vi på nån bild, men det gjorde däremot jag och Snövit som jag också fick rida lite. Haha väldigt ovant med B ponny och det var ju ett tag sen. Snövit är ju dessutom lite speciell och har sina dagar, bland vill hon inte alls och då gäller det att ha balans. Men I förrgår var hon en riktig stjärna när jag red och gick tillomed i form och så. Bilder på det kommer i ett annat inlägg.
/Jossan
Även jag fick prova att rida Pajaz och värma upp han till Tilde. Det var riktigt kul även om det inte gick helt klockrent så var det klart godkänt för att vara första gången. Vi tillomed provade att skutta lite hinder och ja det såg nog inte så där jätteproffsigt ut men jag blev inte rädd/osäker som jag fortfarnade kan bli ibland i hoppningen iaf. Fanns inget att va rädd för heller då Pajaz är supersnäll om än lite busig ibland. Tyvärr fastnade inte vi på nån bild, men det gjorde däremot jag och Snövit som jag också fick rida lite. Haha väldigt ovant med B ponny och det var ju ett tag sen. Snövit är ju dessutom lite speciell och har sina dagar, bland vill hon inte alls och då gäller det att ha balans. Men I förrgår var hon en riktig stjärna när jag red och gick tillomed i form och så. Bilder på det kommer i ett annat inlägg.
/Jossan
Ridläger
Den här veckan är det då ridläger på ridskolan som vanligt, och denna vecka är det min tur att vara med. Har fått ha Royal på dressyren och det har inte alla funkat då han är "jättestor" enligt mig och lång. Som tur är har jag fått Eddie på hoppningen, vet inte vad jag gjort annars faktiskt. Har inte gått sådär jättebra i veckan med han heller då jag inte ridit så bra och hindren har varit lite för höga (lite av min höjdrädsla/hopprädsla kommer tillbaka och spökar).
Aja imorgon är det sista dagen äntligen och då ska jag och Eddie hoppa 70 på avslutningen, bättre att få en bra 70 runda i kroppen än en dålig 80 som sänker mitt förtroende i hoppningen!
Idag när jag skulle hämta Eddie, och det gick tillomed och fånga honom på en gång!
/Jossan
Dag ett på Strömsholm!
Just nu är jag i rummet där vi bor under den här resan. Även om den mesta tiden spenderas på Strömsholm. I dag har det faktiskt varit väldigt varm och fint väder. Vilket såklart är lite extra kul när kameran är med då det blir så mycket roligare att fota i fin väder, dessutom är det ju skonsammare mot kameran om det inte regnar såklart. Idag hann jag med både att kolla på Sigrid Bergåkra och fina hingsten Bergåkras Amaranth på dressyrbanan och Sara (Stinas tränare) som red en hoppklass på slottsbanan med "Calle". Även Dannie red en hoppklass med sin Hermes (som faktiskt står uppstallad på ridskolan där hemma). Såklart har jag sett många fler också, på ponnysidan tillexempel var det en warm up i LA inför ponnyallsvenskan, där både Ingemar Hammarström - Munsboro Swap Shop, Denise Svedberg - Harry samt Frida Bloman - Atlas, levererade väldigt fina rundor. Kollade även på en massa ekipage som jag inte känner igen från "hemmaplan" men klart roligast när det är folk man känner igen. Mässan är en självklarhet att spana in såklart den med, men inköpen spar jag till imorgon.
Tänkte ta och avsluta det här inlägget nu med en bild på dom förstnämnda, Sigrid Bergåkra och hingsten Bergåkras Amaranth.
God natt, hörs mer imorgon, då jag hoppas kunna uppdatera lite mer live om jag kommer ihåg det.
/Jossan
Tänkte ta och avsluta det här inlägget nu med en bild på dom förstnämnda, Sigrid Bergåkra och hingsten Bergåkras Amaranth.
/Jossan
Dressyr är för svart och vitt!
I dom två senaste inläggen har jag ju visat ett par bilder från senaste tävlingen. Så nu tänkte jag passa på att visa fler bilder! Varför ha svart kavaj och vitt schabrak på dressyrtävling när man inte måste lixom?
Nån som har nått bra tips för en ponny som verkligen tappar all energi på banan, så motages det tacksamt!
/Jossan
Tävling på Nansta 23/5
I lördags var det ju dags för tävling igen. Denna gång på en för både mig och ponnyn ny klubb, Nansta sportryttarförening. Agria pony Trophy kval var det också.
Justeee, glömde nästan det viktigaste, jag har köpt en ny kavaj som jag bara älskar och tycker det behövs lite mer färg även i dressyren. Allt i dressyr är för svart och vitt tycker jag, mycket roligare med lite färg.
Framridningen
Skedde utomhus på en lite trång grusbana. Jag vill ju helst ha stooooora framridningsbanor så jag kan få fram Eddie ordentligt och så jag slipper trängas med andra ekipage då det är det värsta jag vet. Hur som helst så var Eddie ganska fin och gick fram ganska bra. När jag rider fram så försöker jag koncentrera mig på att han ska va framme för skänklarna.
Collectingen
Var allt för lång och smal så jag kunde inte göra mer än skritta och trava lite. Sen fick jag stanna där inne lite extra länge då dom var försenade. Vilket jag såhär i efterhand bidrog till att resultatet blev som det blev.
Tävlingsbanan
Gick in på banan och var väldigt taggad, sen försökte jag fatta galopp innan jag fått startsignal. Då märkte jag att han inte allas lyssnade så bra för skänken. Eftersom det var en ny domnare jag aldrig ridit för så skulle det bli kul att få veta vad hon tyckte. Överlag fick jag inte så mycket sämre poäng än jag brukar få men galoppen drog ner en heldel och det slutade på 50% vilket ändå är helt okej.
Arrangemanget/anläggningen
Pratade inte så mycket med personalen där men det var faktiskt en trevlig "anläggning"trots att det var lite trångt. Man fick även en goodiebag och det är ju alltid trevligt.
Justeee, glömde nästan det viktigaste, jag har köpt en ny kavaj som jag bara älskar och tycker det behövs lite mer färg även i dressyren. Allt i dressyr är för svart och vitt tycker jag, mycket roligare med lite färg.
/Jossan
Utforskar western
Just nu är det dagens svåraste klass, Ranch trail B. Hittills under dagen har jag blivit väldigt sugen på att testa tävla western faktiskt men vi får väl se hur det blir. Kommer nog upp ett inlägg sen med lite skillnader mellan western och hoppning/dressyr som jag har lagt märke till såhär första tävlingen.
/Jossan
Ridit Bamber
Fick rida på finaste Bamber i måndags på lektionen, det är nog ett av dom bästa passen jag ridit på honom. Han hade lärt sig massor sen jag red honom sist, nu gjorde han ju faktiskt vad jag bad om trots att han protesterade en del.
/Jossan
Ingen ridning igår
Det blev teori istället för ridning igår. Vilket jag tyckte var väldigt skönt eftersom det ändå inte finns nån häst jag vill rida som jag har möjlighet att få på lektionerna. Dessutom var tyvärr ridläraren sjuk så jag hoppas hon blir frisk till nästa vecka.
På teorin var det egentligen meningen att vi skulle prata om hjälptyglar men eftersom vi tyckte vi gjort det redan så fick vi spela hästminne istället. Det är ungefär som Tp, man ska gå runt på en spelplan och svara på frågor och samla rosetter. Riktigt kul är det tycker jag! Tyvärr är det lite för dyrt annars skulle jag gärna köpa ett eget.
/Jossan
Dressyrtävling Ljusdal
Nu har jag ridit klart och släppt ut Eddie i hagen. Resultatet denna gång slutade återigen på personbästa men denna gången på 53.519% riktigt riktigt nöjd och dessutom kom jag inte sist. Kom faktiskt 2a men det var bara en placerad tyvärr.
Eddie blev som gladast när han blev utsläppt och fick rulla sig som vanligt.
/Jossan
Rider igenom LC:1 (film)
Film från dagens privatlektion med Emma, hoppas detta håller i sig till söndag nu!
/Jossan
/Jossan
Veckoplanering Eddie
Söndag (vecka 17): Privatlektion i dressyr för Emma (På hoppbanan)
Måndag (vecka 18): Markarbete/hoppning för Emma (I ridhuset)
Tisdag: Jag red Diskett, Eddie gick lektioner (På hoppbanan och i ridhuset).
Onsdag: Red dressyr på rid & häst för Helena (I ridhuset)
Torsdag: Vilodag
Fredag: Privatlektion i dressyr för Emma ("genrep" inför tävlingen, Förhoppningsvis ute på dressyrbanan om underlaget är okej, annars i ridhuset)
Tisdag: Jag red Diskett, Eddie gick lektioner (På hoppbanan och i ridhuset).
Onsdag: Red dressyr på rid & häst för Helena (I ridhuset)
Torsdag: Vilodag
Fredag: Privatlektion i dressyr för Emma ("genrep" inför tävlingen, Förhoppningsvis ute på dressyrbanan om underlaget är okej, annars i ridhuset)
Lördag: Trimma/rida ett lite lugnare pass (på dressyrbanan om underlaget är okej annars inne i ridhuset)
Söndag: Tävling på hemmaplan denna gång! Rider Lc:1 2015 för andra gången och hoppas på att han har energi på banan denna gång.
Denna vecka blev det väldigt många pass med Eddan och ingen kan vara gladare över det än jag. Önskar det vore såhär varenda vecka!
/Jossan
Hoppar lite smått med Diskett
Igår blev det lite att jag hoppade lite med Diskett. Tänkte först rida lite upphöjda bommar men hon hoppade ju så så blev det lite små "hinder" istället. Märks att hon tycker det är riktigt kul och det ska bli intressant att börja hoppa lite högre med henne sen nått tag. Har en liten film som jag tänkte visa er iallafall, det är totalt andra gången vi hoppar.
(Glöm inte att ta hd kvalite)
/Jossan
