Och kliva ut i stallet. Där vet jag precis vad jag ska göra, kan mina stallrutiner som rinnande vatten, samma saker ska göras, oavsett om klockan är 07.00 en lördag eller om det är efter en skitjobbig skoldag. Hämta skottkärran och grepen, mocka boxen, bär vattenhinkarna och diska dem. Töm vattenhinkarna och skottkärran, ta med vattenslangen och fyll hinkarna, ta med mathinkarna och fixa morötter i dem, blötlägg lusern. Jag har gjort det så många gånger, och nu reflekterar jag oftare och oftare över hur skönt det är att veta precis vad man ska göra de kommande timmarna, man behöver inte tänka nästan, bara göra sina sysslor. Det blir en fristad, och jag kan tycka att det är riktigt härligt att mocka Jagges box (den är oftast väldigt lättmockad, hahah).

 

Stallet är en bra mix på olika saker tycker jag, man får fysisk aktivitet, både genom stallarbetet och genom ridningen. Man får dessutom umgås med andra hästälskare, och bara andas häst och stall, det är trygghet tycker jag.

I stallet lär man sig få skit under naglarna och ta i, vilket enligt mig kan vara en bra egenskap att ha.

Man får även känna sig viktig och behövd i stallet, man vet att hästen behöver en, att just jag är viktig för att ge min häst den omsorg och mat den behöver.

 

Ni vet när hästen lyder ens minsta rörelse och allt bara fungerar och går precis som man vill, känslan i kroppen då är helt magisk, det är en känsla åtminstone jag kan leva länge på.