I dag var vi ju som ni vet på Tunalid för att tävla en LE+ (dvs 75cm). Eddie var faktiskt med på noterna idag och jag red jättebra så denna gång blev det för första gången att vi fick med oss en rosett hem från en bortatävling. Vilket kändes som en väldigt bra revancsh efter förra årets "misslyckande" på tunalid då vi vägrade ut oss på tvåan (men då jag iof kom ut från banan jättenöjd för att jag hade startat och för att han hade hoppat jättefint på 1an två gånger). Denna gången kom jag istället ut med typ glädjetårar och var tvungen att skritta iväg och samla mig lite haha. Det är intressant hur det kan vara samma lycka att gå nolla i en LE+ som att vinna dom allra största mästerskapen. Tänker låta bilderna tala för sig nu.