Egentligen är det ganska sjukt tycker jag. Hur mycket ett djur på 500 kg kan betyda för oss. Ett djur med fyra ben, stor kropp och en stark vilja. Vi samarbetar med dessa djur i alla väder 365 dagar om året i princip, och det är klart att man blir bästa vänner då. Men det är ändå konstigt, det är trots allt en annan varelse, med ett helt annat språk. Trots det får dessa djur oss att vilja förstå dem, att vilja sätta oss in i deras tankesätt och språk, och vi försöker och lär oss mer och mer hur just de individer vi hanterar och motionerar fungerar. Till sist vet man ganska mycket och kan gissa hur hästen ska reagera på något, trots att hästar är flyktdjur.

 

Man kan jämföra med att man skulle bo med en människa man inte känner, under en längre tid. Till sist blir man oftast väldigt när varandra då man lever tillsammans och delar allt liksom.

 

Vi hästmänniskor lägger alla våra vakna timmar på att grubbla över varför hästen var stel på senaste ridpasset, varför den är lite gallig, varför sadeln glider och så vidare. Allt kretsar kring dessa otroliga djur.Det är nog inte bara våra vakna timmar förresten, vi drömmer om hästarna, och grubblar även på nätter. Vi ler och skrattar också åt dessa djur, massor. All den kärlek vi ger hästarna, och all kärlek vi får tillbaka, genom ett bra ridpass eller en blöt puss, den kärleken betyder så mycket för oss människor, då hästarna bokstavligt talat är vårt liv.