Saknaden är stor vissa dagar

Detta inlägg tillägnar jag till alla hästar som fått lämna klubben, främst under min tid där, men även innan. Deras fantastiska arbete har varit en viktig del av ridskolans verksamhet under en kort eller lång tid och alla har varit speciella på sitt eget vis. Men slutligen kommer alltid den dagen då vi får vinka av dom när dom går i pension eller ska vandra vidare till trapalanda. Ibland har besutet varit väntat ett tag så det har funnits gott om tid att vänja sig vid det, och ibland har det blivit ett hastigt avsked. Så idag ser vi tillbaka och minns med tacksamhet allt det alla fina hästar gjort för klubben. Zacke, Catja, Cartoon, Jackpot, Rex, Tjejen, Pompe, Thure och Prisse m.fl jag hoppas och tror att ni har det bra där ni är nu oavsett om ni lever ett skönt pensionärsliv eller betar på trapalandas alltid så gröna ängar.

Cartoon och hans kompis när jag och Emma hälsade på honom på hans nya sommarbete vid Emmas stuga sommaren 2014.
 

Dom enda porträttbilderna jag har på mig och Cartoon även om jag red honom ganska mycket en period.

 
Järnvägs Catja, som jag tyvärr bara hann rida en gång och det har jag inga bilder på.
 

Jackpot, som inte stod på ridskolan länge alls.
 
 
Pompe, som jag säkerligen red en del när jag var mindre men har mest suddiga minnen av honom.

 
Prisse, en mycket speciell ponny som inte riktigt passade in på ridskolan. Han fick åka tillbaka till hon som vart fodervärd på honom innan han flyttade till ridskolan lite tackvare att jag fick kontakt med henne här via bloggen. Det kändes riktigt bra att få se honom få en bra och lycklig sista tid i livet med någon som verkligen kände och förstod honom. Hade tänkt åkt och hälsat på honom men det bev aldrig tillfälle till det. Den nedre bilden är lånad av Lina som hon heter och är tagen efter att han flyttat till henne. Vill ni läsa mer om honom har jag skrivit ett inlägg om honom "Prisse - Ponnyn som vann sitt liv tillbaka"

 
 
Rex, ponnyn jag lärde mig galoppera på en gång för länge sen. Här på bilden är han med min kompis Emma som var skötare på honom och Pompe. 

 
 
Je Táime eller Thure som han kallades, ev av få storhästar jag haft lite förtroende för trots att han var väldigt speciell.

Tjejen som var min sköthäst i ca 4/5 år eller längre innan jag bara fick ögon för Eddie. Blev mest skötare på henne för att hon var snäll att ta hand om och Eddie var surare i boxen. Red henne även en del och hon var bland dom ridskolehästar som jag tyckte var bäst på dressyr vid den här tidpunkten. 

 
Ett sista tack till Zacke som var en trotjänare på ridskolan under ca 20 år men som tyvärr fick vandra vidare förra året pågrund av sjukdom. 

Dessa hästar som så många andra är en viktig del i vår klubbs historia och vissa dagar minns man dom lite extra. Även om det kommit nya hästar som flyttat in i deras boxar så fyller dom inte tomrummen efter dessa underbara hästar helt och fullt. Så idag minns vi tillbaka på alla fantastiska minnen som vi har dessa underbara individer att tacka för.

/Ljusdalsryttarna (Jossan)
 

Vila i frid

För någon vecka sedan beslutade ridskolan att ta bort ridskolehästen Je Taíme, eller Thuresom han kallades. Jag vet inte precis vad det var, men han hade varit sjuk en tid och i perioder kissade han blod osv. Såklart väldigt tråkigt när man måste ta bort hästar, men han har det garanterat bra nu när han slipper lida. Thure är redan saknad på ridskolan, det kan jag lova.
 
I söndags fick ridskolan ta farväl av ytterligare en häst, Sackum Simsekeller ja, Zacke.Han har varit på ridskolan i många år, han var där ett bra tag före min tid där, och jag började rida på ridskolan för 10 år sedan. Kan tänka mig att Zacke kommer bli saknad av många. Han har varit ridskolans fina gamla farbror som oftast har en räv bakom örat, typ. Zacke fick tyvärr kolik i söndags morse och det var svårt att göra något, så det var då dags för honom att somna in.
 
/Ljusdalsryttarna, skrivet av Stina
 

Ny ponny!

Det här är Bamber, som kom till ridskolan den 17 oktober. Han är en D ponny på fem år som på sikt ska sättas in i verksamheten.  Han är av rasen Polsk bergsponny och urgullig!

 
 
 
/Ljusdalsryttarna
 




Prisse - ponnyn som vann sitt liv tillbaka

 Prisse, eller Plesant Surprice som han egentligen heter har varit ridskoleponny på LRK förut. Men pga lite olika orsaker passade han inte som det och blev utlånad som sällskap i ett år. Under det året eller lite innan fick jag kontakt via bloggen med en tjej som haft honom på foder innan. 

Fick det här mejlet av henne:

Här är lite bilder på Prisse :) Jag har inte så många på datorn då det var så längesen och jag bytt dator ett par gånger :/

Prisse var som sagt ingen drömponny när jag tog hand om han, min d-ponny fick vi ta bort vid 28 års ålder och då kände  vi hon som ägde Prisse och vi fick ta han på foder.
Jag var van vid hästar med motor! Också fick jag hem en ponny som inte orkade gå 3 varv i skritt i paddocken utan att flåsa. Han hade bara 1 muskel på hela kroppen och den satt under halsen på han en gigantisk underhals! Och den hade han haft sen han var föl/unghäst då uppfödaren haft maten uppe på ett högt foderbord som gjort att han sträckt på underhalsen hela tiden.Han hade också lärt sig att skrämma folk och jaga/bita och sparkas mm. Så han var ingen drömponny precis!;) 
Jag tränade upp han konditionsmässigt och han fick en trevlig framåt bjudning i skogen, i paddocken var han alltid lite lat.Vi tävlade i hoppning lätt d och dom första 3 starterna var vi felfria sen tyckte Prisse att det var tråkigt att tävla så han stannade ofta vid näst sista hindret så att jag flög av! Hemma på hoppträning var det aldrig några problem och han hoppade hinder på 130 med mig!=) 

Han hade en bästa kompis Carmen  ( finns bild på dom) Och så fort han inte såg henne så gjorde han sitt speciella läte, han gnäggar nämligen inte utan han har något annat konstigt ljud för sig och sen frustar han. Han kunde också skena genom ridhuset ifall han såg en skimmel på andra sidan.

 Jag körde även in han under sin tid här, Det är något han verkligen gillar! Han blir som en helt annan häst då =) pigg och glad och väldigt framåt.

Vi hade som sagt våra duster, och han blev aldrig någon tävlingsponny, MEN han blev otroligt snäll och barnkär dock trodde jag aldrig att han skulle passa som ridskolehäst då han hatar att gå i ridhus :/ Men, men någon gång kanske han säljs och då ska jag köpa tillbaka han så han får tillbringa sina sista dagar här med sin Carmen ;)

Pussa Prisse från mig! Han älskar det ;)

Hon bifogade även ett par bilder: 
 
Det där året gick och plötsligt va han tillbaka på ridskolan och skulle säljas som sällskaps ponny, Jag hörde av mej igen till Lina (som tjejen hette) och ett par dagar efter var jag i stallet och hjälpte till på ridläger. Jag minns tydligt att dom skulle ut och rida och att det kom nån som skulle kolla på Prisse (det var Lina) så jag blev frågad om jag kunde hjälpa till och hämta honom i hagen, vilket jag såklart kunde. 

Dagen efter vart det klart att Prisse skulle få flytta till Lina och hon kom och hämtade honom samma dag.

Så nu bor han ca 2 timmar härifrån och har det superbra!
 
Dom första bilderna är från året innan han blev utlånad (2010 eller 2011):
 
 
 
 
 
Så några från där han bor nu:

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ser knappt ut som samma ponny längre och jag tycker jag kan se på hela hon att han är lyckligare nu. 

Ibland slutar sånna här saker lyckligt och det kan man verkligen säga att det gjort i det här fallet, Prisse har fått det liv han är värd. Han är inte elak bara missförstådd, och alla hästar passar inte på ridskola så är det. 
 
/Jossan
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ridskolehästarna på LRK - Billy Boy



Billy Boy
"Billy"

Född: 2006 
Kategori: A (ca 107 cm)

Ägare: Ljusdals Ridklubb

Här har vi ridskolans näst nyaste häst,  eftersom han flyttade in Januari 2013 vet vi inte hur han är riktigt än, men han verkar va snäll och trevlig. Han kommer nog bli en perfekt ridskoleponny om ett tag. Med tanke på att han är såpass ny har vi inte heller mycket bilder...

 


/Ljusdalsryttarna

RSS 2.0