På min rygg ska jag dig bära, i galopp, på solskensritt.
Men tillbaks till stallet kära, låt då få gå i skritt.

Ge mig foder, ryckt och vatten. Ha tålamod om jag är stygg. Och i kalla vinternatten, lägg ett täcke på min rygg.

Rengör sadel, träns och rem. För ej oljud i mitt stall,
tänk på att det är mitt hem! Stäng min dörr mot vinden kall.

Jag vill leva för dig bara, om min bön du nu förstår.
Då ska jag för alltid vara, din bästa vän i mänga år.

Och när mitt levnads slut är nära, tag mitt liv med vänlig hand. Led mig sista biten, kära, Till ponnyns eviga gröna land."




"En sista gång smeker jag din mjuka påls
en sista kram, en sista blick
Nu ska du fara
bort över landet
bort mot fjärran, dit vägen dig
för
Du far bort, men alla minnen du lämnar

minnerna av dig och mig
Du är så
ovetande om den smärta och saknad
som jag tvingas bära
när du lämnar mig. "



"Jag var bortskämd.
Någon ville lära mig
om livet.
Någon tog dig från mig.
Jag lärde mig att inte ta något för givet.
Men
varför var det just du som fick lära mig det?
Varför
just dig som jag älskade mest?"



/Jossan