Det är sent och jag vet att du sover, du är nog långt borta, jag vet egentligen inte var du är, men jag kan nästan känna värmen från din hud ändå. 

Jag minns varje del av dig, och bara tanken på din lukt gör mig svag. Jag skulle kunna skicka dig ett meddelande, skriva vad jag känner, men hjälper det? Ändrar det sättet du ser på mig? Jag kan ringa men jag vågar inte väcka dig nu. Jag skulle göra vad som helst för att få dig älska mig, igen. Jag skulle ge dig allting du pekar på, bara för att få höra din röst och se ditt fina leende,

men bara när du inte hör vågar jag säga så.

Jag vill inget hellre än att vara nära dig, hela tiden varje sekund, varje minut och varje dag utan dig är fyllda av saknad och längtan.

Utan din luft i mina lungor kan jag inte gå och när du inte ser på kan jag inte ens stå. 

Under dina ögonlock fladdrar nog drömmarna förbi, och jag undrar om du någonsin tänker på mig, eller drömmer om mig, som jag gör om dig, varje dag och varje natt.

Utan ett ljud, har du mitt hjärta i din hand, du håller fast det, fast du inte vet om det själv, mitt hjärta är fånge mellan dina fingrar. 

Du lärde mig så mycket, det är du som fått mig att bli den person jag är nu, jag lärde mig att det finns flera vägar i livet, men det är bara jag som kan välja vilken väg jag ska ta.  

Jag ligger hemma, ångrar mina misstag och låter tårarna rinna längst mina mascarakladdiga kinder, tänker på dig som vanligt, dina armar runt mig, din tröst och din kärlek, det enda jag behöver. Jag hör låtar som får mig tänka på dig, jag hör dem om och om igen, det var vi, menade för varandra. Vi var som huvudpersonerna i en kärleksfilm. Men det finns inget vi längre, det är helt borta.

Jag hoppas att det inte är för alltid, att tiden läker alla sår, och att du kan älska mig igen, inte nu, men någon gång, för det är min högsta önskan, och det är det enda som kan göra mig hel. Detta kan väl få sluta som kärleksfilmerna, huvudpersonerna ska hitta tillbaka till varandra, det är meningen, men det är ju upp till dig, för jag kommer alltid älska dig lika mycket. 

Du gör mig mållös, jag tappar bort mitt språk när jag är i närheten av dig. 

I mina drömmar fastnar mina fingrar i ditt hår, som förr, när det var vi. 

Det är för sent nu, det är för sent för mig att komma tillbaka, att säga förlåt, att ordna allt igen, men jag kan inte gå utan din luft i mina lungor. Jag vill att du ska förstå, att utan dig bredvid mig kan jag inte ens stå, och jag blir färglös som en tår utan dina andetag. Jag förstår, alldeles för väl om du inte vill förstå mig, efter allt jag gjort och allt jag sagt, men jag vill bara säga att jag är inget utan dig, vad är jag utan dina andetag.