Ja nu är den årliga lägerveckan över för samtliga klasser.

Lägerveckan har under alla tre år varit mycket lärorika, och nu på vår sista lägervecka märks det tydligt hur mycket vi utvecklats under dessa år.

I sjuan var de flesta väldigt nervösa tror jag, jag var i alla fall det. Vilka skulle man få sova med, hur var lärarna och vad skulle vi göra? Skulle man behöva skämma ut sig för sin nya klass? Frågorna var rätt många när vi hoppade på bussen mot Skytesvallen för 2 år sedan. Men vi lärde känna varandra och det va inte så farligt som vi trodde det skulle bli. Men när vi skulle tävla i lag tillsammans med åttorna och niorna var i alla fall jag ganska osäker, vi hade ju precis lärt känna vår egna klass. Men alla överlevde Skytesveckan och den var överlag en väldigt bra start på vår resa genom Vintergatan.

 

Förra året var jag inte fullt lika nervös, då var vi trots allt åttor och vi kände varandra väl. Men vi skulle paddla och vi fick inte ha telefoner, vilket gjorde att man blev lite extra nervös, då man var helt bortkopplad från vardagen därhemma. Vi bytte dessutom plats på lägerveckan, den flyttades förra året till Dellenbaden med omnejd, och vi var nyfikna om Dellenbaden skulle vara en lika bra plats som Skyte. Lägerveckan 2013 gjorde oss inte besvikna, det var en utmaning som var otroligt rolig, även om vi blev väldigt trötta.

 

Åttans lägervecka var ingen utmaning alls jämfört med den vecka vi just klarat av. När vi fick höra att vi skulle gå ungefär 2,7 mil med vår egen packning, inklusive mat, vatten och tält var vi inte jätteglada precis, men jag visste hela tiden att vi skulle klara av detta.

Jag vet att jag är ganska kräsen gällande mat, och jag visste nästan säkert att den frystorkade maten vi skulle få äta inte var någon höjdare, så jag tog med kexchoklad och oboy, så jag skulle kunna ha lite energi och kanske bli som kexchokladetiketten lyder- "Gó och glá". Jag tycker det fungerade över förväntan, jag höll mig på humör och jag orkade gå, trots att det var väldigt omotiverande att bara titta på vandringskängorna framför mig samtidigt som jag bar på en väska som vägde minst 12 kg. Jag babblade på om allt och inget för att få tiden att gå, men eftersom de flesta lade mest fokus på att gå var det inte många som pratade lika mycket som mig.

Det roligaste med årets lägervecka var definitivt kvällarna, vi satte oss i ett tält och pratade, spelade kort och hade det allmänt kul.

 

Även i år var det en vecka helt utan mobiler. Jag tycker själv det är ganska jobbigt då man blir helt avskärmad, inte nog med att man inte kan hålla sig uppdaterad på sociala medier, man kan inte heller ta fram en karta på mobilen, eller en kompass, eller en GPS so visar var man är och hur långt man har gått. Dessutom visste man knappt vad klockan var för jag glömde min klocka hemma. Även om det är lite jobbigt utan mobiler tycker jag att det är väldigt bra, för man umgås på ett annat sätt, och då kommer man närmare varandra som klass.

Det är skönt att inte vara ständigt uppkopplad också, man slappnar ändå av på ett annat sätt när man inte har telefon eller dator.