Strax efter höstlovet fick världens finaste shettis vandra vidare till trapalanda. Han som lärde mig grunderna och fick mig intresserad av hästar, min första egna ponny, det finns ingen som han...

 

Jag fick honom när han var ett par månader (hösten/vintern 99). Då var jag ca 2 år och var tillochmed liten på honom. Självklart är jag glad att vi fick så många åt tillsammans, men samtidigt är inte 16 någon ålder på en shettis egentligen. Önskar han haft många härliga år framför sig, och därför var det ganska oväntat. Men försöker trösta mig med att han hann med mycket i sitt liv ändå och att det var bäst att låta honom somna in istället för att försöka behandla massor bara för att vi skulle få ha han kvar och sen skulle han ändå mest kunna gå i en hage och inte göra allt det där som han tyckte va kul (inklusive äta massa gräs).

 

Har inte orkat skriva om det förens nu, detta är den sista bilden jag tog på honom.

Himlen har fått för många nya stjärnor detta år.... 

/Jossan