Even the best fall down sometimes

I dag var det inte riktigt vår dag på tävlingsbanorna. Två stopp på ettan och ett på tvåan. Jag skulle kunna skylla på en massa saker, som att vi inte hoppade oxern på framhoppningen för att jag tyckte den såg hög ut, eller att framridningen var jätteliten. Men jag väljer istället att vara nöjd endå, för dom två sprången vi fick över ettan var jättefina och han hoppade super på framhoppningen också. Bara flög över räcket på 85 utan att ens vara nära nån gång.
Vi ser det som rutin och det är ju faktiskt bara vår tredje hopptävling och första gången  i LD+. För ett år sen hade jag aldrig tanken på att få tävla och speciellt inte i hoppning (det var nått man måste ha egen häst för och dessutom var ju hindren så höga!?).

Men är så otroligt tacksam för att ridskolan har gett mig den här möjligheten! Jag vet också att 2015 får alla privatekipagé därute se upp! För vi ska göra vårt sista tävlingsår till det bästa innan vi drar oss tillbaka från tävlingsbanorna. Har analyserat vad jag behöver träna på i vinter och nu ska jag verkligen jobba massor med sitsen och min ridning så vet jag att vi kommer bli ännu bättre tillsammans. Fast egentligen vet jag ju att ponnyn är bäst och behöver inte bevisa nått för någon men lite kul skulle det såklart vara att få galoppera ärevarv någongång. 

 
 
 
 
 
 
 
/Jossan
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Malin Ottenbäck

Ni är så fina tillsammans! Fortsätt som ni gör! Ni kommer att kunna gå långt :)

2014-09-29 @ 17:56:15
URL: http://tildaomalin.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0