Ja, det pratas rätt ofta om detta, att vi hästmänniskor är oschyssta och klassar folk efter utrustning och så vidare. Men är det verkligen så? Det är klart det finns folk som gör det, men det gör det nog bland andra sorters människor också.

 

Min uppfattning om oss hästmänniskor är att vi är otroliga, visst finns det dömande människor som inte är så värst trevliga, men vi andra? Jo många av oss är bra på att ta ansvar då vi tidigt lärt oss detta. Och vi är trevliga och brinner för det vi gör, det är faktiskt det viktigaste. Jag har mycket vänner och nästan alla är hästmänniskor, så tror jag det är för att man delar ett intresse man verkligen ger allt för, och då hjälps man åt och ger allt för varandra också.

Men många av oss hästmänniskor är också starka individer, vi kan ta en diskussion och våga stå för våra åsikter. Det tror jag har att göra med att vi fått lära oss den hårda vägen helt enkelt, hur många är det som inte hört saker liknande "hästar är hamburgare", "lek inte med maten" och annat skitsnack om våra fyrbenta vänner? Visst i början blev man ledsen när de sa så, men man lärde sig att det inte hjälpte, man slutade ta åt sig och ignorerade orden, huvudsaken var att vi själva visste att våra vänner inte blev mat. Och om någon säger till exempel:

-Ska du inte rida ut med mig, bara lite lugnt?

Då kan vi svara:

-Nej idag har jag faktiskt planerat att rida dressyr då vi verkligen behöver öva på skänkelvikningar.

 

Vi är även bra på att ta beslut då vi börjar med det redan i tidig ålder, vi måste bestämma om hästen ska ha täcke eller inte, om den ska svampas eller borstas och så vidare. Inga livsavgörande beslut men tillräckliga för att vi ska bli bättre på att fatta sådana.

 

En sak är säker, har man en äkta hästmänniska vid sin sida, då har man en vän för livet.