Ja vad säger man?!

Hej! Igår skulle jag longera Jaguaren på kvällen, men han hade liksom som ett jack i mungipan, som ett skavsår fast ett hundlager hade spruckit, skinnet där var bortskavt, han blödde inte och hade inte gjort heller så det är väl lugnt men jag ville i vilket fall inte stoppa in ett bett i munnen på honom. Så vi gick på promenad i stället och när jag kommit kke 500 meter från stallet, man går upppför en väg och sen svänger man åt sidan på en annan väg, i vilket fall så var det en presenning som blåste så Jaguaren blev rädd och vänder så jag tappar grimsaftet och travar i väg, grimskaftet går sönder när han klev på det och sen sprang han ner mot stallet, jag ville inte stressa han så jag gick en bit bakom, blev aldrig rädd heller. Men när han var så lågnt ner i backen att jag inte såg honom sprang jag såklart, ville se att han mådde bra och så.
Det gjorde han i alla fall och jag tror att Sara hade fångat han som handhäst för hon red Isse då.
 
/Stina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0